また会う日まで

I have to let my brain process the things that my heart isn't quite ready to accept just yet.

Hur tungt det än känns så stannar inte världen upp bara för att jag vill det.
Jag måste sätta en fot framför den andra och fortsätta framåt, fastän jag helst av allt skulle vilja stoppa tiden och reflektera, ta in det som jag i sinnet inte riktigt än har bearbetat.

Så kändes det igår. Först så nås man av helt underbara nyheter, och jag tänker "Måtte nu ingenting dåligt hända."
Det första misstaget måste nästan vara just den tanken.
Det kändes som att en säck potatis ramlade över mig och så hårt har jag inte blivit träffad på flera år.
Jag blev så chockad och visste inte ens vart jag skulle ta vägen, och i mitten av allt, så gav jag ett löfte som jag svor att hålla, och vid dom orden står jag. Det är ingenting som jag ångrar.

Hur mycket det löftet betyder i verkligheten, det har jag ingen som helst aning om, inte vet jag heller om det kommer ligga kvar i minnet tillräckligt länge. Men det är bindande och jag vet att det med tiden kommer att göra sig påmint. Jag kommer välkomna det med öppna armar.
För min egen sinnesfrids skull lika mycket som för din. Det kanske var ett hastigt beslut men det känns bara så rätt. Därför är jag inte rädd.

I själva verket så är det så lite som en människa kan göra på egen hand. Den individuella styrkan räcker bara så långt.
Jag kan inte besluta saker och ting för andra, jag kan inte styra dina val.
Men jag har gett ett erbjudande och det kommer alltid att finnas där, tills du är redo att ta emot det.

Du är min motivation, min inspiration.. Mitt mirakel.

・・さよなら元気でね
ま た会う日まで･･･