その悲しみも苦しみもその痛みも届かない.
届かないから・・・♪
(二十歳の戦争)
Inte bara för att jag måste stiga upp halv sex på morgonen och pila iväg till jobbet på vardagar, just det går ganska bra tycker jag.
Men emotionellt sett så är jag söndertrasad. Igen.
De flesta brukar säga att om man sover på saken, så brukar saker och ting kännas lättare sen.
Synd bara att det inte kändes ett dugg bättre när jag vaknade imorse. Hela dagen har jag gått och mått pyton och samtidigt försökt hålla humöret uppe för mina kollegors skull.
Dom ska inte behöva stå ut med mina humörsvängningar.
Jag har inte bråkat med någon, jag har inte strulat till det, det har inte hänt något speciellt, men likväl så känns allt som sju svåra år.
Om jag sluter ögonen för en stund, och låtsas som att allt är bra, räcker det då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar