söndag 1 maj 2011

gnäll gnäll gnäll

Förra söndagen så kolade min laptop vippen.
Jag lyckades förstås återuppliva den, men frågan är hur många gånger till det går att göra.
Min stationära verkar vara ett virus i sig själv(inte då, men något är fel i den, men som den tekniska idiot jag är så kan jag inte skilja ena hårdvaran från den andra, så måste vänta tills en storebror kan komma och försöka göra underverk med den.)
Sanningen är att vi faktiskt bråkat fram och tillbaka från Mars och framåt, för det var då datorn började bete sig suspekt.
Men jag tyckter faktiskt inte att ens dator ska ta 3 timmar på sig att komma till windows avslutas, bara för att hänga sig. Det går helt klart inte att klå plåtburken i envishet.
Det är sjukt fascinerande hur mycket ilska man kan lägga ned på något så trivialt som PC-bekymmer. mmm~

Nog om det nu, här ska det firas!
Fyllde hela tjugoett år förra helgen, och det som började med en dag på stranden och som skulle avslutas med hej då-fest för en god herre som skulle hem till sitt på andra sidan jordklotet.
Stranden blev av, snäcksamlingen till mor blev av. Festen blev av, med min frånvaro.
Förmodligen så fick jag lite för mycket sol på mig, som den bleka varelse jag är, och på kvällen mådde jag inte så vackert.
Sånt är livet~

Fick ett brev hemskickat tidigare i veckan, som fick mig hoppa och studsa på plats, ty det var ju ett erbjudande om sommarjobb!

Nio veckor, två månader, juli-augusti. Samma kumpaner som förra året.
Att säga att jag är lättad vore inte en överdrift.
Nu hoppas jag verkligen att storebror får ett sommarjobb han också, för det vill han verkligen ha.
Det vill jag också, för hans skull. Han har fortfarande ett par år kvar på sin utbildning och något annat än att bara plugga hela tiden måste han ju få göra.


 FÖDELSEDAGSPRESENTER!!
Hela Fredagen var fantastisk, från början till slut, och fina människor gav mig härliga presenter.
Det kom som en total överraskning jag blev både ställd och glad på samma gång.
Goare grattiskramar har jag nog dessutom aldrig fått tidigare.
Jag vill inte att folk ska känna att dom behöver ge mig gåvor, att dom finns, att dom visar att dom faktiskt tänker på mig är mer än vad jag någonsin har önskat.
Känn ingen press eller dåligt samevete, ge mig ett leende tillbaka så gör du mig lycklig.(fast jag måste ju påstå att DVDn och bodyshop presenten var helt perfekt.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar