No Drive

Ångesten, roten till allt det onda, vart är den?
Om man skjuter upp allt till morgondagen så kommer högen tillslut bli såpass stor att den inte går att tämja. Istället så får den växa sig högre och högre eftersom ägaren är så dum och viftar med vita flaggan istället för att kämpa.
Sådant är mitt liv.

Alltid när det funnits saker jag inte velat göra så har jag skjutit upp det och gett upp.
Jag kan låtsas som att motivationen finns där, för det gör den.. ibland. Men den kommer och går lite som den själv vill.
Men den bortförklaringen fungerar inte. Allt är i slutändan bara undanflykter för ett ansvar som jag inte vill ta på mig.
Jag vill inte.
Vill inte göra alla saker som förväntas av mig, hitta en lösning på problemen, försöka se det ljusa i tillvaron.

På många sätt och vis så är jag skadeskjuten, från ett förflutet som format mig och gjort mig helt och hållet miljöskadad.
Även om jag har mina drömmar och mål, så finns det ingenting i mig som är villigt att faktiskt kämpa för det.

Går det som smör så är allt okej men så fort jag möter ett hinder så slutar jag. Jag överger uppdraget utan kamp, trots att jag vet hur skitigt det kommer kännas efteråt, trots att jag vet hur underbart det skulle kännas efteråt om jag faktiskt inte gav upp.
Undanflykter, undanflykter, undanflykter.
Vad vill jag med mitt liv egentligen?
Håll en god min och låtsas som att jag faktiskt bryr mig om livet. Taktspel, lägg upp en strategi.. men hur orkar man?

Jag har blivit handlingsförlamad pågrund av min egen dumhet.
Men i själva verket så är det fortfarande bara undanflykter, ett försök till att rättfärdiga mina icke-existerande handlingar, ett försök till att slå bort den klump i halsen som skaver.
För den klumpen i halsen borde ju inte finnas, jag bryr mig ju inte, eller hur?

Ibland så ställs man inför val som man helst av allt skullle ha undvikit till varje pris och jag kan inte låta bli att undra..
Ibland så ställs man inför ren sanning, något som hade varit bättre om det fortsatt att ligga begravet och bortglömt.


Så varför, varför är det så svårt att säga Nej när man verkligen inte vill? Är det pågrund av ens livsfilosofi?
"Whatever floats your boat buddy!"
Rädslan som lägger sig som en dimma omkring en, tät och kvävande, ilska och skam, förvirring, behovet att göra andra till lags.

I slutändan så är det ju ändå jag själv som kommer lida utav mina beslut och jag är en alltför jordnära person för att kunna ignorera, att låtsas som att himlen är blå och vinden varm, när allt är grått.
Jag kan inte glömma, förneka, acceptera, men jag kan ångra, och känna rädsla inför det som jag absolut inte vill ska vara sanning.


Jag vill neka minnen men inte förneka.
När nyfikenheten väl gått över till chock, vad finns kvar då?
Finns det något annat man kan göra, än att resa sig upp och gå vidare?

Låter inte det här som en riktig soppa nu då?

さくらガール ♪♪

Varför, VARFÖR slår mitt google-konto om till Japanska varje gång jag startar om min webbläsare?
VARFÖR är inloggningssidan på min outlook bara på Japanska?
Hatar min laptop mig?!?!

Jag tror den gör det.. igår så fick jag köra en system restore-gukk efter att ha råkat reta upp stackaren.
Sen så fjollade sig Norton.
Och sen så fjantade sig firefox.
Och google chrome, och internet explorer.
Nu fjantar sig bara google-kontot. (tack och LOV att min gmail inte gör samma sak, däremot har jag blivit riktigt snitsig på att ändra från Japanska till Svenska på kalendern.
Det löser i och för sig inte mitt problem med google-kontot. Varje gång jag ska uppdatera min blogspot så får jag vackert väl logga in med Japanska instruktioner innan det slår om till Svidish automatiskt.
Men no worries, jag är van. Jag blir iallafall inte bannad från vissa sidor längre för att jag bor i Japan.(bor inte i Japan btw, men en hemsida påstod det och därför fick jag inte besöka stället. Snelhest.)

Jag har funderat rätt länge på varför allt slår om till Japanska hela tiden. Har jag några mysko inställningar som jag inte vet om?! Är det ett tillägg?(Nej) Har jag av misstag angett att om information finns på Japanska på en sida jag besöker, så ska det visas på Japanska?! xo
Men den teorin fungerar inte heller, för isåfall borde 80% av alla ställen jag besöker på internet vara inställda på Japonesiska, och det stämmer inte.
Buhu, livet är hårt. ~

Men saker och ting är nog rätt okej ändå, fastän jag borde alarmeras över hur bra allting kan bli bara genom att få lite saker på posten. (Fast jag var förbannad när jag fick min DVD, tillsammans med tull och "postens avgifter" så fick jag betala 168 spänn, och den här DVDn var ändå billigare än den förra, trots det så fick jag betala ett högre belopp för den, where is the justice... -_-)

Nu ska jag återgå till att tycka synd om mig själv, för jag har mått dåligt 4 dagar i sträck nu och kroppen tycks inte vilja bli bättre. Sorgligt faktum: Jag har inte sovit ordentligt på över en vecka och nu tar skolan stryk igen. Bli frisk! Nu!

För övrigt kortfattat:
♦ Kära mor fyller år i veckan.(och jag vet fortfarande inte var jag ska ge henne i present)
♦ 25 dagar kvar tills jag åker iväg en sväng till Tokyo.(Och jag har fortfarande dåligt med pengar!!)
♦ Inte långt kvar nu tills studenten heller.(och jag har fortfarande inte klurat ut vad jag ska ha på mig? Ellinor och jag har diskuterat möjligheten med att bära Kigurumi-dräkter, jag är på.)
♦ TROUBLEMAN på Fredagar, regissören är SABU♥♥ (Han gjorde Postman Blues, en av mina favoritfilmer)

Så jag tog mig igenom VTFF med livet i behåll, och jag har fått in vanan att kliva upp tidigt på morgonen och åka till skolan, såpass illa är det att när jag väl är ledig så vaknar jag i ottan ändå.
Det är visserligen praktiskt men samtidigt så tycker jag det är pyton, för det betyder att jag aldrig riktigt får sova ut, eftersoom jag vaknar med ett ryck varje morgon med panik i kroppen(FÖR många gånger som jag försovit mig kanske), och innan jag hinner koppla vilken dag det är så är jag vaken. Jag vill sooova saaajk


Iallafall, i Torsdags var det dags att presentera projektarbetena för Media tvåorna, och det gick väl bra(Det var väldigt många kokböcker, söta töser hade till och med en paj med sig som dom bjöd på).
Jag och Ellinor satt mest och pratade med varandra om vilka slags maträtter vi kunde laga(vill jag ens påpeka att vårat projektarbete knappast har något med det temat att göra) och resten av tiden spenderade vi med våra huvuden i en av de chipspåsar som jag så modigt stulit från intet ont anande personer efter att hungern blev för olidlig. :)
Alexander satte upp några av sina stiliga bilder och Alec skulle prata om sitt projektarbete i aulan, något som jag ångrar grymt att jag missade.

 Det känns som om att det var lite fel av oss att försöka presentera vårt projektarbete på det här viset, vi har liksom skapat en blogg så det hade nog varit klokast om vi snott en dator istället. Men men, gjort är gjort, inte värt att reta sig på, nu är vi en erfarenhet klokare och det tar vi med oss i bagaget.
Nästa steg är att sprida ut länken till bloggen till folk. (Min tanke var att plåga mina kära vänner på Facebook lite, en äckligt enkel utväg men samtidigt helt OK.:P)

Efter att ha gått på Cybergymnasiet i nästan 4 år så känns det som att jag borde veta bättre(?), men gång på gång så fortsätter jag att bli chockad över vilka groende talanger det finns på skolan, vilka speciella lärare och elever som jag lärt känna. Det finns lite av varje, knasiga karaktärer och praktfulla drömmar.

Att få chansen att utvecklas i en sådan tillvaro är en stor gåva, det är en miljö som alla borde se till att uppskatta och vårda.
För mig har det viktigaste alltid varit att kunna le, att få ta del av den glädje som sprids i vardagen utav möjligheterna som sprids när vägar korsas, att ta inspiration från minsta lilla ting och att faktiskt känna att det var värt något att göra det där valet som man grubblat så mycket över till och från.
Min omgivning är den viktigaste källan som jag hämtar min lust och energi ifrån, så det kändes sjukt svårt i början när skolan flyttade från sömniga Kvarnholmen till bökiga Odenplan.
Flytten gjorde att vi lämnade några bra och dåliga saker bakom oss, men introducerade också nya upplevelser och mardrömmar, sen när de flesta av mina närmaste vänner från skolan gick ut förra året så lämnade dom kvar ett tomrum, nu jag vill tänka att även om jag halkat efter, så ska jag banne mig se till att inte vara ett dugg sämre!
Man får ta av det man har, göra sitt bästa och se till att fiska in varenda jäkla fördel som man kan finna i situationen. För i slutändan är det värt mödan?

NEWS calendar 2010.4-2011.3

Fick min NEWS kalender i förrgår och sedan dess har den stått i min bokhylla med den här bilden öppen.
Kan helt enkelt inte komma ifrån hur sjukt bedårande Kato är ;P

Jag trodde verkligen att jag var pepp och motiverad nog för att klara av skolan nu, men lik förbaskat så känner jag mig så handlingsförlamad vissa dagar att jag inte ens klarar av att stiga upp ur sängen.
Oh well, det är väl bara att bita ihop och fortsätta framåt. Den som inte klarar av att göra något idag har ingen morgondag att se fram emot.

Är nog dags att börja klä sig för skolgång, måste kila iväg om en 40 minuter och jag har inte ens sminkat mig, kände bara för att uppdatera bloggen innan. Så vi får se hur det här går. :P

arbetsskador

Min rumpa gör ont.
Jag har kommit fram till att stolarna som finns i datasalarna på 5:e våningen i plugget är ondskan själv. Iallafall om man måste sitta ned en hel dag och arbeta framför datorn. Jag kan fortfarande inte sitta ned nån längre tid utan att bli alldeles stel nu, och det skyller jag på skolans stolar för jag har aldrig haft problem med stolen jag har hemma. Där kunde jag sitta hur länge som helst utan att få ont. Så det så!

;P

Iallafall. Jag hade ett väldigt givande samtal med min mor igår om diverse saker, men främst så gav hon mig sin välsignelse! Eller ja, hon sa att om jag så gärna vill åka till Japan och plugga så finns det bara ett sätt att genomföra det på, och det är att ta studielån. (Which means CSN, aj då.)
Jag frågade henne nämligen vad hon tyckte om saken, eftersom jag VET att min far absolut inte gillar idén så vill jag veta vad hennes åsikt om saken var.

Min idé från början var att jag skulle plugga Japanska här i Stockholm nu och sen söka in på nån språkskola i Tokyo, men vi får se.
Jag vill nämligen bättra på mina kunskaper tillräckligt mycket så att jag kan plugga vidare på något universitet i Japan i framtiden. Det är ju en senare fråga men om man sätter ett högre mål så kanske det blir enklare att bli motiverad.
Det här är verkligen det enda som jag kan tänka mig göra just nu. Jag har annars ingen aning om vad jag vill plugga till, här i Sverige iallafall.

Just nu så är väl inget sådär jätteaktuellt heller, jag måste först och främst se till att fixa mitt slutbetyg och ju närmare studenten närmar sig desto mer stressad blir jag givetvis.
Studentmössan trillade in i Fredags och jag är tveksam om hurvida jag kommer att bära den eller inte. Blev riktigt irriterad över att dom inte lyckades få samma avstånd mellan bokstäverna och blomman på båda sidorna.. Tror texten på högra sidan av blomman börjar 1 cm längre bort än på vänstra, vilket resulterar i att det ser ut som att skärmen är helt sne. A.n.n.o.y.i.n.g.
Jag ska nog ring till företaget som fixade mössan och klaga, fan om man slänger ut så mycket pengar på en jävla mössa så ska den ändå se bra ut!

Min äldste storebror har kommit och hälsat på nu i helgen. Eftersom han bor uppe i Ö-vik så ser vi honom så sällan, men jag tror att miljön där uppe är bättre för honom än Stockholm.

Så igår hade mamma hela sin barnaskara hemma, plus några bonuspersoner(våra kompisar) som aldrig hade vett nog att springa när de fick chansen, nu är de fast med familjen. ;)

61 dagar kvar till Japan! :'o  Känns som att jag har hemlängtan.

PEPPEN

Hoho, gissa vem som har flygbiljetter till Tokyo i Maj?
Det är klappat och klart nu. Och boende bokat.
Jag är sjukt pepp på resan, även om det är..68 dagar kvar tills vi åker(ja, jag har en nedräkning på mitt Helgon-konto, och ja, jag är medlem på helgon. Loggar in en gång i månaden sisådär nuförtiden. :)

I Fredags, när vi bokade flyget och allt så var stämningen på topp hemma hos min vän. Vi satt och fjantade oss en hel del, men jag skyller på sockerruset orsakat av överdrivet intag av kanelgifflar.

Jag har tillochmed några slantar över men de ska tyvärr gå till kostnaden för hotellet i Tokyo, så jag kan inte spendera nånting iallafall. Trots att biljetten blev lite billigare än väntat.(!!)
Måste se till att spara varenda krona nu innan vi åker.
En bekant har lovat att plocka med sig några tidningar åt mig till försäljningsbordet på Uppcon, så jag hoppas tjäna ihop lite där också. (Har över 30 japanska musiktidningar, men hon ska bara ta med ca 7-10 st. vill inte bryta ryggen på henne;)
Sen så fyller jag dessutom år i April, med lite tur så får jag lite cash av far min.(jag fyller ju trots allt jämt!!)
Mamma är det tveksamt om jag får någonting överhuvudtaget av, fick en digitalkamera i början av Januari och hälften av den(summan) var en tidig födelsedagspresent.
Resten ska jag betala tillbaka när jag kommit hem från Japan. (Snälla säg att jag får sommarjobbet på TAC, annars är jag död.)

Men iallafall..

JAPAN-PEPPEN! :P

edit: hahah, folk vi känner ska också åka dit i Maj, men de flesta kommer samma dag som vi åker hem. Japanstaffet ftw!!