MIA

So I've been MIA for a while....
A lot of things has been going on in December, mainly fun stuff but also some annoying stuff.
I'm not going to bore anyone with that drama thought, I'll spare you^^.
Instead I'm just going to post some photos that will conclude the last month of this year.

 There was good food, fun parties, I've met new people, old friends...

 We met HUGE snowmen.

 Went to birthday parties.

 Lit sparklers.

 enjoyed ourselves

 Took unexplainable pictures..

 I smiled a lot and laughed a lot.

And then there was a certain mister who threw eda mame peels all over the kitchen :DDD

rush

Life is such a fleeting moment, like the passing seasons, the erratic summers and the fickle winters.
It comes and goes and there's nothing we can do about it.
Fundamentally, it's all about the circle of life, but we all reach that moment in time, where we don't wish to let go just yet, when something unexpected happens that forces us to realize how brittle the border between reality and imagination is.

No matter how many times we experience those different hardships that is a part of life itself,
every single time will still be a slap in your face, a wake-up call to remind you.

Inbetween happiness there's sorrow.

But after sorrow, there's happiness as well, if you only try looking for it.

Long time no see

 Lo and behold, my hair has been growing like crazy.

Since I'm one of those persons cursed with no volume-hair, I like to do french braids and keep overnight..

Sometimes it works and the result is awesome, sometimes it fails and I look like a mofo.

Latest addition is my partly bleached fringe.;)

School has been killing me. 

Really. I got some awesome twitch going on with my eyelids because of all the stress.

It's like my eyeballs been having a hard core "UNTZ UNTZ parteeeh" and my eyelids didn't want to be left out of the groove.

It's so much to do that I don't even want to talk about it, final exams are crawling closer as quick as December is, and the weather has taken a turn to the worse.  

Snow mixed with rain, anyone?

Should get ready for going to UNI soon.. I'm supposed to be at T-centralen in 75 minutes >_>

fuuuuu

I don't mind snow, no no, not at all.

Only when I can't afford buying proper shoes.

Only when the few shoes I actually own are leaking like a bucket with holes in it.

Only when the snow is wet and icky.

I did some shopping yesterday before going into Stockholm City to study with my comrades at a resturant called Little Tokyo.

De 1000 kronor som jag fört över från mitt sparkonto försvann i rask takt, och ändå köpte jag inte speciellt mycket saker.
Men både syrran och hennes kompis lånade lite slantar av mig så det var nog inte bara jag ensam som spenderade allt. Men visst svider det fortfarande i plånbokenhjärtat(det är trots allt min Japan-fond som ryker)
Igår var också dagen då jag dammade av vinterjackan, tyckte att 3 plusgrader är gränsen som avgör vilka kläder jag vill ha på mig utomhus.
Definitivt tid för vinterkläder.
Om nu bara jag hade pengar kvar till vinterkängor så vore livet underbart.

Last month's arrivals.

Quite the contrast I suppose.. 

12012 and NEWS are like.. lightyears apart from each other when it comes to genre..xD

But then again, I've never been one to care about such things. 

As long as I can enjoy the music and whatnotelse, then I'm happy.

Now, it's been raining the whole day long.
It rained when I woke up, it rained while I ate lunch, it rained when I went to uni, it rained when I left uni.
It rained when I got home, it rained when I went to the post office to collect a dvd that I had ordered...
Perhaps it has stopped now?

Probably not..

It's autumn after all.

october dreams

 12012  is one of the Japanese bands that I've always loved and cherished since I first laid my eyes(or should we say "ears"?) on them.
I still remember being 14 years old and in the beginning of those gloomy teenage days where everything was hard and just too depressing.
I remember listening to their songs, enjoying the vocals and the sound. 
Enjoying the music that the members produced everytime they got together to form this precious band called 12012.
 Every single moment, every single thing they have created together has shaped into something that will linger even in the future. 
The memories that the members and the fans have...
But is this all about being memories?
While it always, some way or another, hurts having to watch a member leave the band you listen to and care about.. moreover.. I can't help but feel like.. Whatever choices that person makes, and for whatever reasons.. Support and respect should always be behind it and follow.

Each member is contributing with their own pieces to create a band.
When one person leaves, he takes some of those with him, not only his
own, but also some from the others..
At the same time, he also leaves something behind..Pieces that the rest of them savours. Willingly or not...

And does this not apply to all humans?
No matter what subject it is about.. friends, partners, work, art.. whenever and wherever we meet other people..
We savour pieces from all of these moments.

12012のみんなさんへ。　 
これからも頑張って下さい！ 
何があっても・・・一番大切な物はあなたたちの笑顔ですから。♥

Godmorgon?

Har varit vaken sedan en sisåsär 40 minuter tillbaka och är hungrig som ett lejon.
Fördelen med att gå i eftermiddagsgruppen är att jag kan ta en sovmorgon varje dag.
Men den där lättnaden efter att ha fått tentan överstökad har ersatts med ett tungt samvete som säger mig att jag verkligen borde sätta mig ned och läsa igenom kapitel sex i Genki inför dagens föreläsning.

Istället gick Linnea ut i köket och utbrast "TEKAKOOOR!!:D" med lycklig röst.
Det krävs inte speciellt mycket för att göra mig nöjd ibland.


Det är dom små sakerna i livet som betyder mycket.



Jag måste verkligen köpa ett par vinterskor..

Introducing 003 and Mr Owl.

Shoppade lite på H&M i förra veckan och hittade lite goodies till min nya väska.(som ni inte får se eftersom jag inte orkar ta en bild, men jag tror ingen kommer klaga..;)

Den svarta busen är till min mp3spelare och den silvriga till min kamera. 

Jag tappade ju olyckligtvis kamerafodralet när vi åkte till Narita senast, vilket betyder att jag varit i stort behov av en liten väska eller dylikt att stoppa kameran i, ända sedan Maj. hubba.

 

Det är en fin liten ugglefamilj som bor i min skolväska.^^

+ En mindre charmerande bonusbild på mähäet med rötter från Norrland.

Ville bara visa hur muppigt mitt hår blir när jag gått och lagt mig med tofs.

Lär inte upprepas på ett tag nu.

 

 Uppdrag: få tag på ett gult SL ACCESS card verkar inte fungera..

Alla ställen jag går till har antingen bara dom blå eller gröna kvar.

Jag vill verkligen ha det gula :(

Skrev Hiragana/Katakana tentan idag.

Känner att det är lite skam och vanära att jag efter 5 års pluggande fortfarande inte kan skriva katakana ordentligt. (fast å andra sidan känns det lite fail att säga att jag pluggat Japanska i fem år när jag fortfarande ligger på noob-nivån.)

15:e september

*facepalm*

Jag beställde ett par produkter från internet idag via en sida som jag inte använt förut. Så det hela var en ganska ny upplevelse.
Dock så är jag inte ny för det här med internetshopping och vet hur saker och ting fungerar.

Trodde jag.
Mitt VISA kort fungerade inte alls så jag spenderade ungefär 30 minuter med att försöka komma på varför.
Efter en snabb konversation med en live-supporter för sidan så visade det sig att jag kunde betala med paypal om jag böt valuta från kronor till dollar.
Så jag övergav genast tanken på att betala direkt med mitt kort.

Pengarna har flödat iväg från mitt konto dom senaste dagarna dock, inte bara idag, just nu så väntar jag på en ny väska, datadelar(Brorsan ska sätta ihop en ny PC åt mig, yay!), skivor från både höger och vänster och diverse annat.

Måste lägga band på mig själv nu dock.
Jag menar.. Jag ska faktiskt åka till Japan nästa sommar igen och eftersom jag inte har något jobb så blir det bara utgifter och inga inkomster bortsett från CSN pengar.(Tar inga lån, bara bidragsdelen)
Lite vill jag kunna skämma bort mig ändå, även om jag måste erkänna att det blivit en hel del utekvällar med folk från universitetet, och sen när japanerna från Hosei Daigaku var på besök förra helgen så försvann en stor summa också. xD
Men jag kan ju inte sluta leva i nuet bara för att jag vill kunna åka till Japan. Det känns inte heller rätt.

Bästa vore om jag kunde hitta något helg-jobb eller deltid på förmiddagar. Men vart börjar man? -__-'

仲間

Jag vet att jag ibland beter mig ganska avigt.

Jag vet att jag kan vara både fåfäng och fjantig.

Jag vet att jag är osäker på mig själv och andra.

Jag vet att jag har svårt att lita på människor.

Jag vet att jag ofta gör bort mig inför dom jag bryr mig om.

Men jag vet också att jag beundrar alla i min omgivning.

Jag vet att det är deras skratt som får mig att le.

Jag vill aldrig att ta er för givet.♥

Ni kommer alltid vara källan till min inspiration.

Efter regn kommer solsken, efter solsken kommer.. spöregn?

Dom här bilderna tog jag för ett par dagar sedan, 

när vädret verkade ha fått fnatt och det spöregnade ena sekunden och i nästa vara blå himmel och solsken.

Vädret är nyckfullt. Ligger kanske något i det citatet ;)

Idag har bestått delvis utav soffpotatande hemma och delvis av spring i stan.

Tittade förbi Sun Ai innan skolan nämligen för att hämta mina tidningar och passade då på att köpa lite Daifuku, något som är sjukt gott men också fruktansvärt mättande.

1 ½ klarade jag, sista halvan hamnade i soppen. Men värt slantarna var det. <3

När jag kom hem så väntade ett brunt kuvert på mig. Nya tidningar från en FC jag är med i.

Eller ja.. mitt medlemskap gick ut i Februari iår men dom på kontoret verkar inte ha uppfattat det ännu.

Tanken var att jag skulle skicka in pengarna innan jag åkte till Japan i Maj men det blev aldrig av.

Sen så läste jag någonstans att man måste betala senast 4 månader efter att medlemskapet gått ut, annars funkar det inte. Woops.. Funderar på att pröva ändå dock... 

Vill fortsätta vara medlem. Har äntligen hittat tillbaka till min kärlek för Gazette :')

life goes on

Så... ska vi börja inlägget med att berätta om mitt något ohälsosamma beroende av CSI?

Det här är inte direkt något nytt, jag har varit rätt insnöad till och från i flera år. 

Hoppat lite sådär fram och tillbaka mellan Las Vegas, Miami och New York.

Just nu är jag tillbaka där jag började med en liten söt "crush" på Jonathan Togo, eller herr Ryan Wolfe som hans karaktär heter i CSI: Miami..

Får hoppas det går över snart, annars kommer min plånbok gråta floder över att jag vill köpa alla 7 säsonger på DVD.

En annan serie som jag också är speciellt förtjust i är Psych. Helt sjukt underbara skådespelare.

I Onsdags passade jag på att hämta ut mitt universitetskort, något som blev en aning besvärligt eftersom det visade sig att mitt ID-kort har gått ut. Så det har dykt upp ännu en detalj på min Att göra-lista. 

Nu måste jag bara hitta motivation nog att pallra mig till polisstationen i Handen för att ansöka om ett nytt Internationellt ID kort.. 

INTE pepp alls.

Men SU-kortet fick jag iallafall tillslut....


and today I will offer some speshuuul-service, namely, an ugly as hell picture of myself:

so enjoy it while it last, I might or might not delete this at any given moment. ;))

trött

Den här dagen startade tidigt trots att min lektion inte började förrens klockan tre på eftermiddagen.

Redan halv tolv så var jag i kräftriket för att träffa kurskamrater och ta en fika tillsammans.

Vi blev faktiskt ganska många ett tag där, runt 10-14 stycken kan jag tänka mig. 

Roligt hade jag i alla fall, nu när jag äntligen pratat med några ur grupperna så känns det mycket bättre.

Ni kan gissa tre gånger hur opepp jag var inför uppropet, hade knappt någon motivation alls den dagen.

Men nu har motivationen infunnit sig igen, så jag hoppas den håller. :)

Idag fick jag paket på posten <3

Kanjani8's nyaste singel; LIFE ～目の前の向こうへ～ (LIFE~Me no mae no mukou he~)

som släpptes den 25:e Augusti.

Det här är bara LE type B dock, type A ligger just nu och väntar i Hong Kong på att NEWS kommande album LIVE ska släppas(15:e September) innan den kan skickas iväg.^^

Med hösten kommer...skolan?

Förra veckan gick jag på upprop i Kräftriket,
det var dags för registrering inför terminens Japanska.

Idag börjar allvaret. 

Eftersom jag har det efternamn jag har så hamnade jag i gruppen som har tid mellan 15-17, något som gjorde mig stört irriterad i början. Nu har jag dock försonats med tanken, även om det känns som att jag kommer kasta bort hela dagen med att göra ingenting, måste försöka hitta på något produktivt istället för att rulla tummarna.

Jag har fortfarande inte köpt alla böcker som behövs men ska få låna de jag inte har av en vän istället. 

Dessutom så fick jag ärva Den Japanska Skriften av en annan kompis. Tack söt ♥

Tack vare detta så kunde jag spendera lite pengar på väl behövda skor. (Lila, lila, lila♥♥)

Passade på att köpa en present(armbanden från H&M) till mamma också när jag ändå var i stan i Fredags.

Jag vill inte att sommaren ska ta slut

I våras planterade jag ett par solrosfrön i krukor ute på balkongen som växte så det knakade ända fram till Juli månad.

Fram tills dess att någon eller några av mina syskon+kompisar klev ut på balkongen med sina badkläder och lyckades bryta av stjälkarna på alla 3 plantor. 

Jag upptäckte det när jag kom hem från mitt sommarjobb en dag och tänkte vattna dem. 

Det gjorde mig lite bitter eftersom jag hade sett fram emot blommorna, så jag antar att det var därför som mamma kom hem med den här plantan till mig nån vecka senare.

Ibland så känner jag mig lite bortskämd, men ingen mor vill väl se sitt barn nedstämt?

Tack mamma.

Hej hopp i lingonskogen

Beställde en ny stationär dator igår eftersom jag börjar ruttna på att ljudet på min bärbara kommer och går som det själv vill.
Speciellt roligt är det när det händer mitt under en film! :D

(Gjorde iordning plättar till lunch förra månaden)

Så vi får se vad som kommer först, min nya dator eller min nya externa hårddisk.

På Onsdag är det registrering på Universitetet. Har aldrig varit där förr så jag ska eventuellt gå med en vän dit.(Eftersom mitt lokalsinne suger och jag är en fåfäng fegis som inte vågar gå själv.)
Får hoppas på det bästa helt enkelt :D

tack PCCity(inte)

I Juni skickade jag in min externa hårddisk på reparation efter att den spontan-dog bara sådär en dag.
Hade mailat PCCITY om saken och eftersom jag hade köpt den via deras hemsida så fick jag givetvis inte lalla in till någon av deras butiker för att skicka in den utan jag måste få en fraktsedel och sen posta den själv.
Inga problem, jag gjorde det samma dag som fraktsedeln trillade in(Fredag).
Service-stället i Jönköping mottog paketet Måndagen därefter.

...sex veckor gick och inte ett ord om min hårddisk fick jag.
Tillslut så tröttnade jag och kontaktade PCCITY igen.
Efter många om och men fick jag klart för mig att de hade mottagit min service, men vart skiten verkligen höll hus, det hade dom ingen aning om. Och jag hade förstås inte fått något service nummer när jag skickade in hårddisken så dom kunde inte spåra den.
I sista mailet skrev dom att: "Det ligger nu ett ärende upp hos oss, vi ska undersöka efter ditt servicenummer och kolla vad det är som har hänt. Vi återkommer till dig sedan i början av nästa vecka med mer information per mail och vidarebefodrar även då ditt servicenummer."


Och imorgon går vi in på vecka numero åtta, ÅTTA veckor sedan jag postade plåtskrället.(Vill jag ens påpeka att det gått nio dagar sen jag fick mailet med ovanstående svar?)
Talk about service. 2 till 3 veckor in my ass. (Det står dock att det ibland kan ta lite längre tid men ÅTTA veckor?!?!)

Över till lite ljusare nyheter, nästa vecka är sista veckan på sommarjobbet, sen är jag ledig fram tills den 25:e Augusti då det blir till att pallra sig till SU för registrering.

Nu ska jag fortsätta grubbla, försöka komma på vad fan jag ska ta med mig för lunch imorgon eftersom mina idiotsyskon åt upp all mat som fanns i kylskåpet trots att dom VET att jag behöver matlådor, och leta upp numret till PCCitys kundtjänst för nu börjar jag lacka ur totalt.

vill du dö eller?

 その悲しみも苦しみもその痛みも届かない.

届かないから・・・♪

(二十歳の戦争)

Igår och idag har varit dom tuffaste dagarna på väldigt länge.
Inte bara för att jag måste stiga upp halv sex på morgonen och pila iväg till jobbet på vardagar, just det går ganska bra tycker jag.
Men emotionellt sett så är jag söndertrasad. Igen.
De flesta brukar säga att om man sover på saken, så brukar saker och ting kännas lättare sen.
Synd bara att det inte kändes ett dugg bättre när jag vaknade imorse. Hela dagen har jag gått och mått pyton och samtidigt försökt hålla humöret uppe för mina kollegors skull.
Dom ska inte behöva stå ut med mina humörsvängningar.
Jag har inte bråkat med någon, jag har inte strulat till det, det har inte hänt något speciellt, men likväl så känns allt som sju svåra år.

Om jag sluter ögonen för en stund, och låtsas som att allt är bra, räcker det då?

Skolan är slut och på jobbet är det full rulle.

Long time no see! eller vad man nu brukar säga.
Tog studenten den 9:e Juni, gick ut med ganska hyfsade betyg om jag själv får bestämma.
Hela sista terminen(jag gör alltid saker i sista minuten) har jag kämpat för att gå från IG till åtminstonde G i vissa ämnen. Tror jag gick från 6 IGn till 2.(Jag lät Idrott och hälsa A och Matte B flyta vind för våg.)
Det kändes inte så bra att jag hade failat både Engelska A och B när planerna var och fortfarande är att plugga Japanska i höst på SU.
Men nu fixade jag högre betyg i båda kurserna.(och några andra.)
Självdisciplin är ett ord jag fått upprepa för mig själv ett hundratal gånger dom senaste månaderna men slutresultatet blev ändå ganska mjäkigt.
Helt ärligt så vet jag att jag kunde ha presterat bättre om jag bara ville. Skam på torra land.

Någon vecka efter studenten fick jag det här hemskickat tillsammans med mina slutbetyg.
Skrattade rätt gott när halsbandet trillade ur påsen. Ett memento från de 4 åren på nördskolan XXL.

I alla fall så är gymnasiet över för mig. Punkt slut. Jag vill aldrig sätta min fot på Cyber igen även om jag kommer att sakna en del lärare från skolan.

Nu i Måndags så började jag sommarjobba igen, på samma ställe som jag alltid spenderat mina sommarlov.
I samma grupp som förra året.
Något är nytt och något är gammalt. Nya regler och procedurer att lära in, gamla att lägga bakom sig.
Nya ansikten och välkända ansikten. Och självklart så frågar ju alla mig vart min syster håller hus.
"Hemma och sover" brukar jag alltid svara.

Nu är det bara 5 veckor kvar och jag börjar redan känna av den där något sorgsna avskedsångesten.
Vi får se om jag tycker samma sak om ytterligare två veckor när nagelbanden är helt körda och jag har gjort samma sak ett dussintal gånger.
Förhoppningsvis får jag byta cell nästa vecka så jag får göra några andra produkter. Det börjar bli lite långrandigt nu, men jag kan åtminstone det mesta utantill nu.
Jag ser fram emot att få tillbringa de kommande veckorna tillsammans med de andra sommarjobbarna i min grupp.
Hoppas ingen av oss kommer att behöva flytta. :o

Jag har redan börjat fundera på vad jag kan köpa för lite av lönen.. Behöver en ny mobil och sen så låter en Canon EOS 500D inte så pjåkigt heller.
Men om jag ska åka till Japan i vår så kanske jag borde spara istället..
Dock så är jag i stort behov av en ny garderob så lite saker ska jag unna mig till hösten. Absolut. Sen får vi se hur mycket av pengarna som faktiskt åker in på sparkontot... Så mycket saker som man vill ha och så lite pengar. Det suger att bli vuxen och ha utgifter.Busskort är dyyyyyrt.

Hoppas alla har en trevlig sommar. 

Vare sig ni är på jobbet eller på semester, njut av solen så länge den varar!

Men jag vill inteee!!

Ommöblering avklarad.

Jag har, på.tok.för.många.tidningar.

och våga inte ens för en sekund tro att det där är alla jag har.-__-

Jag säger hela tiden till mig själv att jag ska sluta köpa allt utan WinkUp varje månad, men av någon anledning så lallar jag hem med minst 2 st sisådär var tredje månad. Well.. det är bättre än varje månad iallafall.

Idag har jag tokskrivit på uppsatsen/uppgiften "putting a state/country on the map". Något som jag har skjutit upp i över ett halvår nu. Imorgon så är det presentation och allt ska vara inlämnat för den 7:e ska läraren sätta betygen. hej och hå.
Jag har verkligen inte haft någon inspiration till uppgiften, dessutom tycker jag att den är riktigt elak. Jag uppriktigt sagt HATAR såna här uppgifter.(Men å andra sidan så hatar jag allt som har med uppsatser att göra.)
Jag vill bara få det här överstökat nu så att jag slipper skiten.
Sen är det bara Naturkunskap A, Historia A, Engelska B och Religion A kvar.
Svenska B är avklarat, jag fixade ett G i ämnet. Tack och lov för det.
Jag är dock livrädd att någon av lärarna ska komma med ett "mja, du har ju inte lämnat in det här! D: IG!!"
Jag kommer verkligen inte palla det. Men samtidigt så vill jag inte ställa frågan för då lär jag ju åka på just den kommentaren(eller iaf. första delen av den).
Jag skyr just nu skolan som pesten men ju närmare studenten man kommer desto mer stressad blir man. Helt klart.
iallafall om man lallat genom sista året som en annan person här och skjutit upp allting till sista minuten, och till och med tagit en liten avstickare till Japan när det är exakt en månad kvar av skolan.

Känns ju lite futtigt om jag ska vara ärlig.
Men resan var bäst, och allt var värt det.
Jag SKA tillbaka dit igen. Plugg eller semester, vi får se. men hej och hå jag längtar.
Det känns som att jag mår sjukt dåligt att vara här i Sverige, det är verkligen inte roligt. Mitt humör går upp i taket och ingenting är roligt. Jag gör som min vän Anna, och övertalar mig själv att jag faktiskt är på semester här i Sverige och att jag snart ska åka hem igen.

Men det räcker bara så långt.. Om jag vill lyckas med mina mål så måste jag också satsa.
Jag kan inte få allting jag vill i livet, oavsett hur mycket jag än gnäller. Men jag måste ändå kämpa, för i slutändan så ska jag kunna säga, att jag gjorde mitt bästa!
Om jag sen blir nöjd eller inte med slutresultatet är en annan femma.

Men jag vill verkligen inte ge upp. Vill inte vill inte vill inte.
Så ge inte upp?!  Men jag är en lat, bortskämt tonåring(tänkte jag säga men insåg att jag inte är 19 längre, hepp den gubben går visst inte längre.)

Jag ska göra mitt bästa, rycka upp mig och visa att jag inte är helt hopplöst förlorad. Peppen!