さくらガール ♪♪

Varför, VARFÖR slår mitt google-konto om till Japanska varje gång jag startar om min webbläsare?
VARFÖR är inloggningssidan på min outlook bara på Japanska?
Hatar min laptop mig?!?!

Jag tror den gör det.. igår så fick jag köra en system restore-gukk efter att ha råkat reta upp stackaren.
Sen så fjollade sig Norton.
Och sen så fjantade sig firefox.
Och google chrome, och internet explorer.
Nu fjantar sig bara google-kontot. (tack och LOV att min gmail inte gör samma sak, däremot har jag blivit riktigt snitsig på att ändra från Japanska till Svenska på kalendern.
Det löser i och för sig inte mitt problem med google-kontot. Varje gång jag ska uppdatera min blogspot så får jag vackert väl logga in med Japanska instruktioner innan det slår om till Svidish automatiskt.
Men no worries, jag är van. Jag blir iallafall inte bannad från vissa sidor längre för att jag bor i Japan.(bor inte i Japan btw, men en hemsida påstod det och därför fick jag inte besöka stället. Snelhest.)

Jag har funderat rätt länge på varför allt slår om till Japanska hela tiden. Har jag några mysko inställningar som jag inte vet om?! Är det ett tillägg?(Nej) Har jag av misstag angett att om information finns på Japanska på en sida jag besöker, så ska det visas på Japanska?! xo
Men den teorin fungerar inte heller, för isåfall borde 80% av alla ställen jag besöker på internet vara inställda på Japonesiska, och det stämmer inte.
Buhu, livet är hårt. ~

Men saker och ting är nog rätt okej ändå, fastän jag borde alarmeras över hur bra allting kan bli bara genom att få lite saker på posten. (Fast jag var förbannad när jag fick min DVD, tillsammans med tull och "postens avgifter" så fick jag betala 168 spänn, och den här DVDn var ändå billigare än den förra, trots det så fick jag betala ett högre belopp för den, where is the justice... -_-)

Nu ska jag återgå till att tycka synd om mig själv, för jag har mått dåligt 4 dagar i sträck nu och kroppen tycks inte vilja bli bättre. Sorgligt faktum: Jag har inte sovit ordentligt på över en vecka och nu tar skolan stryk igen. Bli frisk! Nu!

För övrigt kortfattat:
♦ Kära mor fyller år i veckan.(och jag vet fortfarande inte var jag ska ge henne i present)
♦ 25 dagar kvar tills jag åker iväg en sväng till Tokyo.(Och jag har fortfarande dåligt med pengar!!)
♦ Inte långt kvar nu tills studenten heller.(och jag har fortfarande inte klurat ut vad jag ska ha på mig? Ellinor och jag har diskuterat möjligheten med att bära Kigurumi-dräkter, jag är på.)
♦ TROUBLEMAN på Fredagar, regissören är SABU♥♥ (Han gjorde Postman Blues, en av mina favoritfilmer)

Så jag tog mig igenom VTFF med livet i behåll, och jag har fått in vanan att kliva upp tidigt på morgonen och åka till skolan, såpass illa är det att när jag väl är ledig så vaknar jag i ottan ändå.
Det är visserligen praktiskt men samtidigt så tycker jag det är pyton, för det betyder att jag aldrig riktigt får sova ut, eftersoom jag vaknar med ett ryck varje morgon med panik i kroppen(FÖR många gånger som jag försovit mig kanske), och innan jag hinner koppla vilken dag det är så är jag vaken. Jag vill sooova saaajk


Iallafall, i Torsdags var det dags att presentera projektarbetena för Media tvåorna, och det gick väl bra(Det var väldigt många kokböcker, söta töser hade till och med en paj med sig som dom bjöd på).
Jag och Ellinor satt mest och pratade med varandra om vilka slags maträtter vi kunde laga(vill jag ens påpeka att vårat projektarbete knappast har något med det temat att göra) och resten av tiden spenderade vi med våra huvuden i en av de chipspåsar som jag så modigt stulit från intet ont anande personer efter att hungern blev för olidlig. :)
Alexander satte upp några av sina stiliga bilder och Alec skulle prata om sitt projektarbete i aulan, något som jag ångrar grymt att jag missade.

 Det känns som om att det var lite fel av oss att försöka presentera vårt projektarbete på det här viset, vi har liksom skapat en blogg så det hade nog varit klokast om vi snott en dator istället. Men men, gjort är gjort, inte värt att reta sig på, nu är vi en erfarenhet klokare och det tar vi med oss i bagaget.
Nästa steg är att sprida ut länken till bloggen till folk. (Min tanke var att plåga mina kära vänner på Facebook lite, en äckligt enkel utväg men samtidigt helt OK.:P)

Efter att ha gått på Cybergymnasiet i nästan 4 år så känns det som att jag borde veta bättre(?), men gång på gång så fortsätter jag att bli chockad över vilka groende talanger det finns på skolan, vilka speciella lärare och elever som jag lärt känna. Det finns lite av varje, knasiga karaktärer och praktfulla drömmar.

Att få chansen att utvecklas i en sådan tillvaro är en stor gåva, det är en miljö som alla borde se till att uppskatta och vårda.
För mig har det viktigaste alltid varit att kunna le, att få ta del av den glädje som sprids i vardagen utav möjligheterna som sprids när vägar korsas, att ta inspiration från minsta lilla ting och att faktiskt känna att det var värt något att göra det där valet som man grubblat så mycket över till och från.
Min omgivning är den viktigaste källan som jag hämtar min lust och energi ifrån, så det kändes sjukt svårt i början när skolan flyttade från sömniga Kvarnholmen till bökiga Odenplan.
Flytten gjorde att vi lämnade några bra och dåliga saker bakom oss, men introducerade också nya upplevelser och mardrömmar, sen när de flesta av mina närmaste vänner från skolan gick ut förra året så lämnade dom kvar ett tomrum, nu jag vill tänka att även om jag halkat efter, så ska jag banne mig se till att inte vara ett dugg sämre!
Man får ta av det man har, göra sitt bästa och se till att fiska in varenda jäkla fördel som man kan finna i situationen. För i slutändan är det värt mödan?