fuuuuu

I don't mind snow, no no, not at all.

Only when I can't afford buying proper shoes.

Only when the few shoes I actually own are leaking like a bucket with holes in it.

Only when the snow is wet and icky.

I did some shopping yesterday before going into Stockholm City to study with my comrades at a resturant called Little Tokyo.

De 1000 kronor som jag fört över från mitt sparkonto försvann i rask takt, och ändå köpte jag inte speciellt mycket saker.
Men både syrran och hennes kompis lånade lite slantar av mig så det var nog inte bara jag ensam som spenderade allt. Men visst svider det fortfarande i plånbokenhjärtat(det är trots allt min Japan-fond som ryker)
Igår var också dagen då jag dammade av vinterjackan, tyckte att 3 plusgrader är gränsen som avgör vilka kläder jag vill ha på mig utomhus.
Definitivt tid för vinterkläder.
Om nu bara jag hade pengar kvar till vinterkängor så vore livet underbart.

Last month's arrivals.

Quite the contrast I suppose.. 

12012 and NEWS are like.. lightyears apart from each other when it comes to genre..xD

But then again, I've never been one to care about such things. 

As long as I can enjoy the music and whatnotelse, then I'm happy.

Now, it's been raining the whole day long.
It rained when I woke up, it rained while I ate lunch, it rained when I went to uni, it rained when I left uni.
It rained when I got home, it rained when I went to the post office to collect a dvd that I had ordered...
Perhaps it has stopped now?

Probably not..

It's autumn after all.

october dreams

 12012  is one of the Japanese bands that I've always loved and cherished since I first laid my eyes(or should we say "ears"?) on them.
I still remember being 14 years old and in the beginning of those gloomy teenage days where everything was hard and just too depressing.
I remember listening to their songs, enjoying the vocals and the sound. 
Enjoying the music that the members produced everytime they got together to form this precious band called 12012.
 Every single moment, every single thing they have created together has shaped into something that will linger even in the future. 
The memories that the members and the fans have...
But is this all about being memories?
While it always, some way or another, hurts having to watch a member leave the band you listen to and care about.. moreover.. I can't help but feel like.. Whatever choices that person makes, and for whatever reasons.. Support and respect should always be behind it and follow.

Each member is contributing with their own pieces to create a band.
When one person leaves, he takes some of those with him, not only his
own, but also some from the others..
At the same time, he also leaves something behind..Pieces that the rest of them savours. Willingly or not...

And does this not apply to all humans?
No matter what subject it is about.. friends, partners, work, art.. whenever and wherever we meet other people..
We savour pieces from all of these moments.

12012のみんなさんへ。　 
これからも頑張って下さい！ 
何があっても・・・一番大切な物はあなたたちの笑顔ですから。♥

Godmorgon?

Har varit vaken sedan en sisåsär 40 minuter tillbaka och är hungrig som ett lejon.
Fördelen med att gå i eftermiddagsgruppen är att jag kan ta en sovmorgon varje dag.
Men den där lättnaden efter att ha fått tentan överstökad har ersatts med ett tungt samvete som säger mig att jag verkligen borde sätta mig ned och läsa igenom kapitel sex i Genki inför dagens föreläsning.

Istället gick Linnea ut i köket och utbrast "TEKAKOOOR!!:D" med lycklig röst.
Det krävs inte speciellt mycket för att göra mig nöjd ibland.


Det är dom små sakerna i livet som betyder mycket.



Jag måste verkligen köpa ett par vinterskor..

Introducing 003 and Mr Owl.

Shoppade lite på H&M i förra veckan och hittade lite goodies till min nya väska.(som ni inte får se eftersom jag inte orkar ta en bild, men jag tror ingen kommer klaga..;)

Den svarta busen är till min mp3spelare och den silvriga till min kamera. 

Jag tappade ju olyckligtvis kamerafodralet när vi åkte till Narita senast, vilket betyder att jag varit i stort behov av en liten väska eller dylikt att stoppa kameran i, ända sedan Maj. hubba.

 

Det är en fin liten ugglefamilj som bor i min skolväska.^^

+ En mindre charmerande bonusbild på mähäet med rötter från Norrland.

Ville bara visa hur muppigt mitt hår blir när jag gått och lagt mig med tofs.

Lär inte upprepas på ett tag nu.

 

 Uppdrag: få tag på ett gult SL ACCESS card verkar inte fungera..

Alla ställen jag går till har antingen bara dom blå eller gröna kvar.

Jag vill verkligen ha det gula :(

Skrev Hiragana/Katakana tentan idag.

Känner att det är lite skam och vanära att jag efter 5 års pluggande fortfarande inte kan skriva katakana ordentligt. (fast å andra sidan känns det lite fail att säga att jag pluggat Japanska i fem år när jag fortfarande ligger på noob-nivån.)