Ommöblering avklarad.
Jag har, på.tok.för.många.tidningar.
och våga inte ens för en sekund tro att det där är alla jag har.-__-
Jag säger hela tiden till mig själv att jag ska sluta köpa allt utan WinkUp varje månad, men av någon anledning så lallar jag hem med minst 2 st sisådär var tredje månad. Well.. det är bättre än varje månad iallafall.
Idag har jag tokskrivit på uppsatsen/uppgiften "putting a state/country on the map". Något som jag har skjutit upp i över ett halvår nu. Imorgon så är det presentation och allt ska vara inlämnat för den 7:e ska läraren sätta betygen. hej och hå.
Jag har verkligen inte haft någon inspiration till uppgiften, dessutom tycker jag att den är riktigt elak. Jag uppriktigt sagt HATAR såna här uppgifter.(Men å andra sidan så hatar jag allt som har med uppsatser att göra.)
Jag vill bara få det här överstökat nu så att jag slipper skiten.
Sen är det bara Naturkunskap A, Historia A, Engelska B och Religion A kvar.
Svenska B är avklarat, jag fixade ett G i ämnet. Tack och lov för det.
Jag är dock livrädd att någon av lärarna ska komma med ett "mja, du har ju inte lämnat in det här! D: IG!!"
Jag kommer verkligen inte palla det. Men samtidigt så vill jag inte ställa frågan för då lär jag ju åka på just den kommentaren(eller iaf. första delen av den).
Jag skyr just nu skolan som pesten men ju närmare studenten man kommer desto mer stressad blir man. Helt klart.
iallafall om man lallat genom sista året som en annan person här och skjutit upp allting till sista minuten, och till och med tagit en liten avstickare till Japan när det är exakt en månad kvar av skolan.
Känns ju lite futtigt om jag ska vara ärlig.
Men resan var bäst, och allt var värt det.
Jag SKA tillbaka dit igen. Plugg eller semester, vi får se. men hej och hå jag längtar.
Det känns som att jag mår sjukt dåligt att vara här i Sverige, det är verkligen inte roligt. Mitt humör går upp i taket och ingenting är roligt. Jag gör som min vän Anna, och övertalar mig själv att jag faktiskt är på semester här i Sverige och att jag snart ska åka hem igen.
Men det räcker bara så långt.. Om jag vill lyckas med mina mål så måste jag också satsa.
Jag kan inte få allting jag vill i livet, oavsett hur mycket jag än gnäller. Men jag måste ändå kämpa, för i slutändan så ska jag kunna säga, att jag gjorde mitt bästa!
Om jag sen blir nöjd eller inte med slutresultatet är en annan femma.
Men jag vill verkligen inte ge upp. Vill inte vill inte vill inte.
Så ge inte upp?! Men jag är en lat, bortskämt tonåring(tänkte jag säga men insåg att jag inte är 19 längre, hepp den gubben går visst inte längre.)
Jag ska göra mitt bästa, rycka upp mig och visa att jag inte är helt hopplöst förlorad. Peppen!
